Hjärtegullet

Länge har Filip haft roligt när det varit lätt att öppna skåpsdörrarna i köket. Att ta ut grytlock och dra med dem på golvet har han skrattat åt och kunnat vara road av i timtal om det inte varit för att mamman inte tål ljudet.

Tänk er en tavelkrita mot svarta tavlan eller en kniv/gaffel som dras mot en tallrik, eller varför inte långa naglar mot svarta tavlan. Precis så låter det när grytlock dras mot parkettgolv. Detta fick mig att få rysningar i hela kroppen. Plockade därför av sonen alla lock och satte honom att leka med något annat och det dröjde inte länge innan han var framme igen. Denna gången för att dra fram grytorna och göra exakt samma sak. För att inte tala om hur roligt det är att slänga ut precis allt från alla andra skåp. Vi har dessutom gett honom en helt egen låda som vi fyllt med allehanda ofarliga köksprylar, men den är totalt ointressant. Är inte det typiskt så säg?

Så, nu har jag tröttnat. Vi har köpt hem sådana där dörrstoppar eller vad de nu kallas. Pappan har satt fast dem idag och till en början tyckte Filip det var kul det med, men när han väl upptäckt vad som hade hänt så var han argare än arg. Definitivt slut på grytlocksleken!